kjohanna

I torsdags vid klockan 9 på kvällen började jag blöda och få jätteont i magen. Till slut ringde vi till sjukvårdsupplysningen som rekomenderade oss att åka in till sjukhuset för att göra en koll. Eftersom ingen av oss har körkort eller någon annan kunde köra så fick vi ringa en ambulans som kom och hämtade mig efter lite mer än en timma. Vi kom in till sjukhuset och fick sedan vänta där.

Efter ett tag tog dom in oss på ett rum där jag fick träffa en barnmorska/gynekolog och som var den VÄRSTA person jag någonsin träffat med tanke på att hon jobbar med människor varje dag, hon fick mig och Ilja att känna det som att det var vårat fel genom att upprepa att det var missfall gång på gång, ungefär som att strö salt i såren och att få höra det en gång inte räckte.

Hon undersökte mig och klämde (så det gjorde riktigt j*vla ont) och konstaterade att jag tyvärr höll på att få ett missfall, anledningen var att fostret inte vuxit som det skulle. Efter det skickade hon hem oss igen, då var klockan 12 på natten så vi fick ta en taxi. Vi kom hem vid klockan ett och då började jag blöda något fruktansvärt och hade enormt ont i magen, jag kan säga att jag har aldrig varit med om värre! Sen höll det på till klockan 4, och vid den tiden var jag yr i huvudet, mådde illa och kände mig jättesnurrig. Då ringde Ilja ambulans!

Under tiden vi väntade på ambulansen som dröjde i ca 10 minuter så blödde jag ner 3 handdukar och sedan en till på väg till sjukhuset. När vi var där så fick jag komma in på samma rum som tidigare med samma idiot till gynekolog. Den här gången kunde jag inte gå själv till gynekologstolen utan behövde hjälp, istället för att hjälpa mig så satt hon och försökte tvinga mig att resa mig upp och gå själv medans hon satt och bara glodde på mig, tillslut blev Ilja så förbannad på henne att han ställde sig och skrek att han skulle ha en annan läkare och grejer. Han stormade iallafall ut i hallen och letade efter någon annan sköterska eller var han nu gjorde medans hon satt kvar och tryckte på knappen (som gör att fler sköterskor ska komma in) och så bara glodde hon på mig som att allt var mitt fel.

Sen fick jag morfin och dropp och fick ligga i ett rum och så kom det sköterskor hela tiden och ställde samma frågor varje gång och jag orkade knappt svara. Sen fick jag veta att jag riskerade att få blodtranfusion för att jag förlorade så mycket blod hela tiden. Sen fick jag massa mer mediciner som skulle hjälpa till men klockan halv 7 fredag morgon så körde dom in mig till operation där dom fick söva mig. Sen fick jag återhämta mig några timmar (fick kattmat till lunch typ) och mellan ett och 12 på dagen blev vi hämtade och fick komma hem. Sedan dess har jag och Ilja mest sovit och sett lite film.

Jag har fortfarande blodbrist och är yr i huvet och känner mig svimfärdig så fort jag står upp men jag mår bättre och bättre nu. Ilja är en riktig ängel och har inte lämnat min sida en sekund sedan han åkte in till sjukhuset med mig, hela tiden när vi var där satt han och höll koll på mig från en fotölj i samma rum som mig och han sov inte ens när jag gjorde det och när jag var "stabil" och läget var under kontroll. Han har lagat mat och fixar allt jag ber om här hemma. Jag kan säga att jag vet inte vad jag hade gjort utan honom, han är värd mer än allt i hela universum. Jag älskar honom mest av allt. Om någon vecka kommer jag förhoppningsvis vara helt återställd men tills dess måste jag bara vila. Hoppas alla har tagit sig tid och läst detta nu så att jag slipper onödiga frågor eftersom jag skrivit så detaljerat jag vill och kan.

.

Kramar till alla er.